Hugonominerad roman på svenska – när hände det sist?
Det var länge sedan en roman som kan vinna Hugopriset kom ut på svenska innan prisutdelningen, som inträffar i augusti. Förmodligen har det hänt tidigare, på 60- och 70-talen, då science fiction fortfarande publicerades på svenska.
Norstedts översättning av Susanna Clarkes kritikerrosade roman Jonathan Strange & Mr Norrell ligger i alla fall på bokhandelsdiskarna nu i dagarna, och anmäls idag i tidningarna. De svenska kritikerna ställer sig dock betydligt mer kallsinniga, med några klart lysande undantag:
Men vad litteratur till syvende och sist handlar om är språkbehandling, och här når Clarke inte upp till, säg, C S Lewis stilistiska höjder. Hennes pastischartade stil i dialogen är inte tillräckligt förankrad i någon gedigen psykologisk eller social insikt, och de tecknade karaktärerna är alltför grunda och på tok för beroende av fiktionens yttre händelseförlopp för att stå på egna ben, varför man som läsare i längden har svårt att upprätthålla något större engagemang i deras öden och äventyr.
-Martin Lagerholm, Trelleborgs Allehanda m fl skånska landsortstidningar
Ändå tycker jag inte att det är någon särskilt bra roman. Clarke må skriva om igenkännbara miljöer, men hon skapar en annan värld i dem. Vi hickar inte till, när magin gör sitt inträde. Textens magiska skikt utmanar inte vår förståelse eller våra invanda verklighetskategorier. Det blir mer fantasy än magisk realism, mer mysrysare än metafysisk skräck.
-Magnus Eriksson, SvD
Clarke excellerar i omkringberättande och hon är noga med fakta och detaljer. Redan på sidan 300 är jag trött. Författarens ambition är att skapa en trovärdig magisk värld i och omkring det viktorianska England men hon har glömt det magiska i ”berättelsen”. Hon har svepts med av sitt eget krav på akuratess så att de få försöken till poesi och fantasi mest blir pastischer – fotnoter och utvikningar lämnar boken instängd, duktig och alldeles för uttänkt!
-Elin Claeson, P1 Kulturnytt
Man köper den säregna blandningen av underskruvat, medvetet icke-sublimt framställningssätt och fantastiskt innehåll; man köper den speciella mixen av illusion och desillusion, historisk roman och kontrafaktisk skröna. Och man gör det i 771 sidor. Det är en ganska konkret form av magi.
-Jesper Högström, Expressen
Susanna Clarke är ytterst trovärdig och fullständigt ointressant, den enda magi hon framkallar hos undertecknad är sömnens. Clarkes bok bekräftar min ingrodda fördom att den som skriver tjocka romaner har desto tunnare berättelse.
-Jan-Olov Nyström, Södermanlands Nyheter
Det tar ett tag att komma in i romanen, men om man härdar ut så får man sin belöning. För Susanna Clarke släpper så småningom på tyglarna och ger sig hän i ett storartat äventyr i den romantiska skolan. [...] Hon blandar kärlek med satir, magiska sekundärvärldar med faktiska slagfält, alver med lord Byron och lord Wellington. Och det är faktiskt svårt att stå emot även man kan ifrågasätta om romanen hade behövt vara fullt så lång, om vissa upprepningar och fotnoter inte hade kunnat strykas.
-Malin Henrikson, Hallands Nyheter
Där har vi det alltså. England i industrialismens mitt, historiskt ackurat skildrat med välkända biografiska gestalter och allt. Men med magin som bekymmerslös tillsats. Clarke har arbetat med det här. Det är ingen enkel sak att vara trovärdig och fantastisk på en och samma gång. [...] Hennes stilistiska influenser inbegriper Charles Dickens, Jane Austen och Henry James beroende på vilken miljö hon rör sig i[...]. Översättaren Jimmy Hofsö har lyckats fånga den i positiv bemärkelse omständliga stilen.
-Jonas Thente, DN
Clarke hämtar litterär kraft från 1800-talets kvinnliga författare och [...] besitter dessutom ett sinne för att lyfta fram det som mytologin och [fantasy]genren alltför ofta saknar: en världsbild som är mer komplex och modern. Men trots detta är Jonathan Strange & Mr Norrell ingen bra roman. [...] 771 sidor blir för mycket, speciellt när Clarke misslyckas skapa en värld som slukar läsaren. Jonathan Strange & Mr Norrell är sålunda ett gediget hantverk, men ack så tråkig läsning.
-Mattias Bergqvist, Sundsvalls Tidning
2005-07-01: Lade till recension från Sundsvalls Tidning
Arkiverat under: priser | 9 Kommentarer »
