Lars Jakobsons senaste novellsamling recenseras i pressen

Om Niemis Svålhålet inte lät som min tekopp, precis, är det med glädje jag konstaterar att Lars Jakobson verkar fortsätta att harva runt i den fantastiska litteraturen på ett betydligt intressantare sätt även efter sf-romanen I den röda damens slott häromåret.

Hans nya novellsamling heter Berättelser om djur och andra och recenseras idag i åtminstone två i flera morgontidningar:

[P]å det stora hela taget utgör texterna en stimulerande plattform för diverse intellektuella och litterära vågspel rörande framtiden och potentiella dimensioner. I likhet med kanoniserade SF-författare som Arthur C Clarke, Robert Heinlein och Isaac Asimov har Jakobson en särskild fäbless för oväntade öppningar ut mot något främmande, men som till skillnad från de flesta inom genren infört själva språket och den formmedvetna litterära skärpan som en integrerad del av visionen.

Martin Lagerholm, Kristianstadsbladet

Mest klassisk till sin utformning, och mest konsekvent och stilsäkert genomförd, är emellertid slutnovellen. Här skapar Jakobson ett postelektroniskt, nymedeltida samhälle med ett extremt komplicerat hovceremoniel, men underligt nog i avsaknad av religion. Utifrån en gammal kraftverksdamms framtida öde bygger Jakobson en hel kultur, och även här handlar det om personlighet, namn, minne och subjektivitetens överlevnad eller död.

Björn Gunnarsson, Göteborgs-Posten

Att referera en berättelse av Jakobson låter sig inte göras på kort utrymme[…]. Det viktiga är inte ytförloppet […] utan krafterna som rör sig under det, öppnar sprickor i det, får det att skeva och kantra. […] Att Jakobson är påverkad av Don DeLillo och Thomas Pynchon är uppenbart. Men någon epigon är han inte. Snarare en vidareutvecklare.

Nils Schwartz, Expressen

Det är skrivkonst som kan förbrylla, till och med ta risken att bli fånig, men som alltid fascinerar. Utan tvivel hör den till det mest särpräglade man stöter på i svensk prosa i dag.

Jesper Olsson, SvD

Lars Jakobsons nya novellsamling öppnar vardagen mot det okända. Men den rymmer också en ensamhet stor som nybyggda köpcentrum

Thomas Götselius, DN

Det är inte alltid en givande läsning, sällan begripligt, men hela tiden stimulerande. Om det är så särskilt bra är svårt att säga, men man har i alla händelser aldrig läst något liknande. Om hur många böcker kan man egentligen säga det? Lars Jakobson har en alldeles egen röst i den samtida prosan.

Catrin Ormestad, Upsala Nya Tidning

Lars Jakobsons nya bok är en riktig tegelsten, alltså inte i den vanliga betydelsen, sina drygt 400 sidor till trots, utan som läsupplevelse. […] De här tio berättelserna öppnar sig inte speciellt ledigt mot läsaren, bjuder inte in till ett lättuggat berättarkalas. Och ändå – vilken läsfest!

Maria Edström, Sveriges Radios Kulturnytt

2 okt 13.55: Lägger till länkar till två recensioner

2 okt 14.10: Lägger till länk till en recension

5 okt 09.23: Lägger till länk till en recension

8 okt 17.30: Lägger till länk till en recension

Ett svar

  1. Niemi skriver SF, och nu Jakobson… törs man kalla detta science fictions officiella intåg i svensk litteratur?🙂
    (Fast då förtjänar kanske också Carl-Johan Vallgrens DEN VIDUNDERLIGA KÄRLEKENS HISTORIA att räknas med i den ”nya SF-vågen”. Dess huvudperson är ju en telepatisk mutant.)

    -A.R.Yngve
    http://yngve.bravehost.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: