DN recenserar ”De kosmiska havens bokanjärer” – ny svensk sf

Ove Allanssons De kosmiska havens bokanjärer utspelar sig 3126, när fysiska böcker har förbjudits av en junta och endast censurerade elektroniska texter är tillåtna. Mot juntan kämpar bokanjärer, en gerilla i farkoster drivna av berättarmotorer som omvandlar berättande till fysisk drivkraft. Till deras hjälp finns också en uppfinning som låter romanfigurer bli kött och blod.

Johan Svedjedal recenserar boken i dagens DN. Svedjedal säger inte så mycket av vad han tycker, men han verkar måttligt imponerad. Det låter litet som en korsning mellan Stanislaw Lem och Jasper Fforde.

Varför måste nutida sf på svenska antingen vara höglitterär, som Lars Jakobson, eller tramsig, som Niemi (och efter vad man kan förstå, Allanson)? Man får ingen känsla av att varken författare eller förlag hänger med i vad som har hänt i anglosaxisk sf de senaste tjugo åren, och det är mycket!

2 svar

  1. Att skriva ”tramsig” SF är ett slags ”försäkring” mot kritiker som anklagar en för att ta science-fictiongenren på allvar.

    ”Det är ironiskt”, säger man, och går fri.

    Gud förbjude att rymdskepp och robotar och kloner och sånt icke-svenskt trams skulle behandlas med samma självklarhet som marxism, existentialism och psykoanalys. (SARKASM)

  2. Läste färdigt ‘bokanjärerna’ igår, alltid nyfiken på svensk SF, fick ögna på slutet, för tråkig för mig. Bra exempel på när det litterära tar överhanden och sense of wonder försvinner. Jag tycker nog att den var just precis — tramsig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: