Hela William Burroughs Novatrilogi nu på svenska

Jonas Thente och Anders Lundberg har översatt de två första delarna av Burroughs s.k. Novatrilogi, Den mjuka maskinen och Biljetten som exploderade, samt reviderat och kommenterat den redan befintliga översättningen av tredje delen, Novaexpressen.

Här är utdrag av vad några pressröster har att säga:

Är det kul då? Absolut! I sina bästa stunder utgör Burroughs sammansmältning av kulört science fiction, hårdkokt deckare och dystopisk agentroman med högteknologiska prosaexperiment en sjudande häxbrygd. I sina värsta stunder (de är minst lika många) är trilogin en monoton massaker på en berättelse jag hellre hade velat läsa linjärt än som en sexhundrasidig cut-up.
Andreas Brunner, Sydsvenskan

Och om Burroughs tidigare böcker präglades av ambitionen att ”kartlägga detta terminala kloaksystem”, det så kallade kontrollsamhället, utgör Novaexpressen en veritabel översvämning. Jag går nog inte med i klubben, men utöver den historiska nödvändigheten, känns den storslagna, närmast profetiska paranoian och analestetiken kombinerade, som goda skäl att läsa.
Jenny Högström, GP

Hos Burroughs flyttar den hotfulla framtiden in i språket och fyller och tömmer det på samma gång. Därmed bereder han – som Jonas Thente påpekar i sitt utförliga efterord, det roligaste försvarstal för science fiction jag läst på mycket länge – väg för William Gibson och cyberpunken. Burroughs har dessutom varit ett viktigt föredöme också för så egensinniga begåvningar som J G Ballard och Will Self.
Nils-Aage Larsson, GP

Novatrilogin är ett av 1900-talets mest utmanande skönlitterära experiment och som sådant är den mindre läst än annat av Burroughs, så som de mer lättillgängliga Junkie (1952) och Queer (1985). Burroughs själv övergav sönderskärandet och återvände till ett mer episodiskt berättande, men trots sina svårigheter kvarstår trilogin som ett lysande försök att frigöra språket från dess fängelse med hjälp av språket självt.
Per Planhammar, GP

De tre böckerna är denna motståndshandling synliggjord i ord. Cut up-maskinen är den motor som driver hela projektet framåt och resultatet är en gigantisk verbal härdsmälta. Stundtals strålande intensiv, säkert som ett resultat av Burroughs ymniga narkotikabruk; men tidvis så vittfamnande och eruptiv att materialet är svårt att överblicka. Cut up-kapitlen gör också texten monoman och repetitiv – litet grand som en gammal vinylskiva som står och hackar. En effekt Burroughs nog medvetet kan ha eftersträvat.
Steve Sem-Sandberg, DN [sic]

Både de nya och den bearbetade översättningen imponerar, och de tre efterorden är belysande och välskrivna. Om man aldrig tidigare har kastat sig ut i Burroughs universum kan man med fördel förbereda sig med Anders Lundbergs informativa text, den ger åtminstone viss stadga och vägledning inför den hisnande hallucinatoriska färd som väntar.
Eva Johansson, SvD

2005-06-08: Lade till DN:s anmälan.
2005-06-09: Lade till SvD:s anmälan.

Ett svar

  1. Låter ju som en utmaning.🙂

    Har någon här läst trilogin i den engelska originalutgåvan? Precis hur ”stötande” är den egentligen, sett från år 2005? (Betänk att många böcker som betraktades som oerhört farliga för femtio år sedan kan framstå som ganska tama idag.)

    -A.R.Yngve

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: