Hugonominerad roman på svenska – när hände det sist?

Det var länge sedan en roman som kan vinna Hugopriset kom ut på svenska innan prisutdelningen, som inträffar i augusti. Förmodligen har det hänt tidigare, på 60- och 70-talen, då science fiction fortfarande publicerades på svenska.

Norstedts översättning av Susanna Clarkes kritikerrosade roman Jonathan Strange & Mr Norrell ligger i alla fall på bokhandelsdiskarna nu i dagarna, och anmäls idag i tidningarna. De svenska kritikerna ställer sig dock betydligt mer kallsinniga, med några klart lysande undantag:

Men vad litteratur till syvende och sist handlar om är språkbehandling, och här når Clarke inte upp till, säg, C S Lewis stilistiska höjder. Hennes pastischartade stil i dialogen är inte tillräckligt förankrad i någon gedigen psykologisk eller social insikt, och de tecknade karaktärerna är alltför grunda och på tok för beroende av fiktionens yttre händelseförlopp för att stå på egna ben, varför man som läsare i längden har svårt att upprätthålla något större engagemang i deras öden och äventyr.
Martin Lagerholm, Trelleborgs Allehanda m fl skånska landsortstidningar

Ändå tycker jag inte att det är någon särskilt bra roman. Clarke må skriva om igenkännbara miljöer, men hon skapar en annan värld i dem. Vi hickar inte till, när magin gör sitt inträde. Textens magiska skikt utmanar inte vår förståelse eller våra invanda verklighetskategorier. Det blir mer fantasy än magisk realism, mer mysrysare än metafysisk skräck.
Magnus Eriksson, SvD

Clarke excellerar i omkringberättande och hon är noga med fakta och detaljer. Redan på sidan 300 är jag trött. Författarens ambition är att skapa en trovärdig magisk värld i och omkring det viktorianska England men hon har glömt det magiska i ”berättelsen”. Hon har svepts med av sitt eget krav på akuratess så att de få försöken till poesi och fantasi mest blir pastischer – fotnoter och utvikningar lämnar boken instängd, duktig och alldeles för uttänkt!
Elin Claeson, P1 Kulturnytt

Man köper den säregna blandningen av underskruvat, medvetet icke-sublimt framställningssätt och fantastiskt innehåll; man köper den speciella mixen av illusion och desillusion, historisk roman och kontrafaktisk skröna. Och man gör det i 771 sidor. Det är en ganska konkret form av magi.
Jesper Högström, Expressen

Susanna Clarke är ytterst trovärdig och fullständigt ointressant, den enda magi hon framkallar hos undertecknad är sömnens. Clarkes bok bekräftar min ingrodda fördom att den som skriver tjocka romaner har desto tunnare berättelse.
Jan-Olov Nyström, Södermanlands Nyheter

Det tar ett tag att komma in i romanen, men om man härdar ut så får man sin belöning. För Susanna Clarke släpper så småningom på tyglarna och ger sig hän i ett storartat äventyr i den romantiska skolan. […] Hon blandar kärlek med satir, magiska sekundärvärldar med faktiska slagfält, alver med lord Byron och lord Wellington. Och det är faktiskt svårt att stå emot även man kan ifrågasätta om romanen hade behövt vara fullt så lång, om vissa upprepningar och fotnoter inte hade kunnat strykas.
Malin Henrikson, Hallands Nyheter

Där har vi det alltså. England i industrialismens mitt, historiskt ackurat skildrat med välkända biografiska gestalter och allt. Men med magin som bekymmerslös tillsats. Clarke har arbetat med det här. Det är ingen enkel sak att vara trovärdig och fantastisk på en och samma gång. […] Hennes stilistiska influenser inbegriper Charles Dickens, Jane Austen och Henry James beroende på vilken miljö hon rör sig i[…]. Översättaren Jimmy Hofsö har lyckats fånga den i positiv bemärkelse omständliga stilen.
Jonas Thente, DN

Clarke hämtar litterär kraft från 1800-talets kvinnliga författare och […] besitter dessutom ett sinne för att lyfta fram det som mytologin och [fantasy]genren alltför ofta saknar: en världsbild som är mer komplex och modern. Men trots detta är Jonathan Strange & Mr Norrell ingen bra roman. […] 771 sidor blir för mycket, speciellt när Clarke misslyckas skapa en värld som slukar läsaren. Jonathan Strange & Mr Norrell är sålunda ett gediget hantverk, men ack så tråkig läsning.
Mattias Bergqvist, Sundsvalls Tidning

2005-07-01: Lade till recension från Sundsvalls Tidning

Annonser

Damien Warman och Juliette Woods till Stockholm 19 augusti

Fanfonder är pengainsamlingar och omröstningar i fandom som syftar till att göra det möjligt för välkända och populära sf-fans att ha råd att fara till kongresser i andra delar av världen.

GUFF, the Going Up and Over/Under Fan Fund, är till för resor mellan Europa och Australasien. Årets stipendiater heter Damien Warman och Juliette Woods, och de kommer till Europa för att gå på årets science fiction-världskongress. Efter kongressen kommer de att åka runt i Europa ett par veckor innan de återvänder hem igen. Helgen 19-21 augusti är det Sveriges tur, så vi svenska sf-fans får väl slå våra kloka huvuden ihop för att se vad vi ska hitta på för att roa dem. De kommer med färjan från Åbo.

De redogör för sina resplaner på Livejournal.

Robert Picardo från Star Trek skriver autografer i Stockholm

Som jag skrev om i januari så kommer det att puttra runt ett kryssningsfartyg i Östersjön om ett par dar, fullt av rika amerikanska Trek-fans och med några skådespelare som gäster. Nu på onsdag 6 juli angör de Stockholm. Kändisarna är bl.a. ”Q” (John de Lancie) och hans son (Keegan de Lancie), ”Harry Kim” (Garrett Wang) från Voyager och Dan Curry – SFX-producent under Voyager.

Hedersgäst är ”The Medical Emergency Hologram” (Robert Picardo), som är här för att göra reklam för Star Trek-festivalen WARP2006 i Stavanger 14-16 juli. Klockan 14.00 nu på onsdag skriver han autografer på SF-Bokhandeln i Gamla Stan. Till skillnad från SF-författare som gör sådant här för att få träffa sina läsare gör skådisar det för att tjäna pengar, och autografer kommer att kosta 100 kr (150 kr på fotografi).

Källa: Thomas Dahl, Trekkers Norge

Vill du vara med i en SF-bokcirkel på nätet?

Henrick Pålsson på bloggen Filosofi, Människor och Science Fiction skriver att han saknar e-postlistor där man tillsammans läser en sf-roman under en månad och sedan diskuterar den. För att råda bot på detta beklagliga sakernas tillstånd har han därför startat en sådan yahoogroup som han kallar Svenska science fiction-rörelsen.

Och priset för mest oväntade sökträff (fast ändå inte) går till…

Jag blev lite häpen när jag fick träff på sökordet Upsalafandom i Maria Jönssons doktorsavhandling Microbial Responses to Antibiotics – Stability of Resistance and Extended Potential of Targeting the Folate Synthesis, men det är klart att hon vill tacka allt och alla som hjälpt henne genom sina doktorandstudier. Vi gillar dig med, Maria! 😉

Undrar just om Upsalafandom kan komma att nämnas i själva avhandlingen, nästa gång… förmodligen inte.

Partial Recall rapporterar från årets Swecon i Göteborg

Tero Ykspetäjä på den finländska bloggen Partial Recall rapporterar från sitt besökSwecon 2005, årets nationella sf-kongress som avhölls i Göteborg förra helgen. Han trivdes utmärkt trots bristen på organisation, vilket väl är ungefär vad jag själv tyckte om kongressen.

En del besökare tog såklart bilder. Gallerier finns här:

Tommy Persson
Nicklas Andersson
Jonas Wissting

Konferens om Tolkiens språk i Stockholm 4-8 augusti

Jag minns inte om jag någonsin påpekat på Fanspan att det hålls en konferens i Stockholm 4-8 augusti om Tolkiens konstruerade språk, den första konferensen av sitt slag någonsin. Tyvärr krockar konferensen med världskongressen i science fiction, vilket är olyckligt.

Priset för att delta i Omentielva minya, som är konferensens namn, är för närvarande cirka 700 kr, men det stiger efter 4 juli.