Hugonominerad roman på svenska – när hände det sist?

Det var länge sedan en roman som kan vinna Hugopriset kom ut på svenska innan prisutdelningen, som inträffar i augusti. Förmodligen har det hänt tidigare, på 60- och 70-talen, då science fiction fortfarande publicerades på svenska.

Norstedts översättning av Susanna Clarkes kritikerrosade roman Jonathan Strange & Mr Norrell ligger i alla fall på bokhandelsdiskarna nu i dagarna, och anmäls idag i tidningarna. De svenska kritikerna ställer sig dock betydligt mer kallsinniga, med några klart lysande undantag:

Men vad litteratur till syvende och sist handlar om är språkbehandling, och här når Clarke inte upp till, säg, C S Lewis stilistiska höjder. Hennes pastischartade stil i dialogen är inte tillräckligt förankrad i någon gedigen psykologisk eller social insikt, och de tecknade karaktärerna är alltför grunda och på tok för beroende av fiktionens yttre händelseförlopp för att stå på egna ben, varför man som läsare i längden har svårt att upprätthålla något större engagemang i deras öden och äventyr.
Martin Lagerholm, Trelleborgs Allehanda m fl skånska landsortstidningar

Ändå tycker jag inte att det är någon särskilt bra roman. Clarke må skriva om igenkännbara miljöer, men hon skapar en annan värld i dem. Vi hickar inte till, när magin gör sitt inträde. Textens magiska skikt utmanar inte vår förståelse eller våra invanda verklighetskategorier. Det blir mer fantasy än magisk realism, mer mysrysare än metafysisk skräck.
Magnus Eriksson, SvD

Clarke excellerar i omkringberättande och hon är noga med fakta och detaljer. Redan på sidan 300 är jag trött. Författarens ambition är att skapa en trovärdig magisk värld i och omkring det viktorianska England men hon har glömt det magiska i ”berättelsen”. Hon har svepts med av sitt eget krav på akuratess så att de få försöken till poesi och fantasi mest blir pastischer – fotnoter och utvikningar lämnar boken instängd, duktig och alldeles för uttänkt!
Elin Claeson, P1 Kulturnytt

Man köper den säregna blandningen av underskruvat, medvetet icke-sublimt framställningssätt och fantastiskt innehåll; man köper den speciella mixen av illusion och desillusion, historisk roman och kontrafaktisk skröna. Och man gör det i 771 sidor. Det är en ganska konkret form av magi.
Jesper Högström, Expressen

Susanna Clarke är ytterst trovärdig och fullständigt ointressant, den enda magi hon framkallar hos undertecknad är sömnens. Clarkes bok bekräftar min ingrodda fördom att den som skriver tjocka romaner har desto tunnare berättelse.
Jan-Olov Nyström, Södermanlands Nyheter

Det tar ett tag att komma in i romanen, men om man härdar ut så får man sin belöning. För Susanna Clarke släpper så småningom på tyglarna och ger sig hän i ett storartat äventyr i den romantiska skolan. […] Hon blandar kärlek med satir, magiska sekundärvärldar med faktiska slagfält, alver med lord Byron och lord Wellington. Och det är faktiskt svårt att stå emot även man kan ifrågasätta om romanen hade behövt vara fullt så lång, om vissa upprepningar och fotnoter inte hade kunnat strykas.
Malin Henrikson, Hallands Nyheter

Där har vi det alltså. England i industrialismens mitt, historiskt ackurat skildrat med välkända biografiska gestalter och allt. Men med magin som bekymmerslös tillsats. Clarke har arbetat med det här. Det är ingen enkel sak att vara trovärdig och fantastisk på en och samma gång. […] Hennes stilistiska influenser inbegriper Charles Dickens, Jane Austen och Henry James beroende på vilken miljö hon rör sig i[…]. Översättaren Jimmy Hofsö har lyckats fånga den i positiv bemärkelse omständliga stilen.
Jonas Thente, DN

Clarke hämtar litterär kraft från 1800-talets kvinnliga författare och […] besitter dessutom ett sinne för att lyfta fram det som mytologin och [fantasy]genren alltför ofta saknar: en världsbild som är mer komplex och modern. Men trots detta är Jonathan Strange & Mr Norrell ingen bra roman. […] 771 sidor blir för mycket, speciellt när Clarke misslyckas skapa en värld som slukar läsaren. Jonathan Strange & Mr Norrell är sålunda ett gediget hantverk, men ack så tråkig läsning.
Mattias Bergqvist, Sundsvalls Tidning

2005-07-01: Lade till recension från Sundsvalls Tidning

9 svar

  1. På Lunde-Q kostar den svenska utgåvan i hårda pärmar och svartfärgat snitt (jag gillar färgade snitt!) lika mycket som storpocket på engelska. Nästan så att jag hellre vill ha den svenska…

  2. Suck!
    När jag läser svenska dagstidningars tjurskalliga och småaktiga recensioner av SF och fantasylitteratur, får jag lust att skriva en bok som handlar om just dem…

    Coming Soon:
    ”JONATAN STRÄNG OCH DE SMÅHÖVDADE TROLLEN”
    Läs om Jonatan Sträng, magikern från Småland, och hans kamp mot de Småhövdade Trollen!
    Gömda i Stockholms och Malmös uråldriga katakomber gömmer sig trollen med små huvuden, vars enda mål är att krossa människornas fantasi och fängsla dem i den fasansfulla Dogma-Grottan.

    Beväpnad endast med sin magiska ”mysse och bysse”, ger sig Jonatan Sträng ned i katakomberna för att stoppa trollens ondskefulla plan: att störta Sveriges kung och utropa en kulturredaktör till regent…

  3. Jag diggar särskilt Eriksson i SvD som dystert konstaterar att boken inte är särskilt bra eftersom den ju är fantasy och inte magisk realism. Det får mig å andra sidan att undra hur Norstedts positionerar boken. Vad står det på omslaget?

  4. Tja, på omslaget till Norstedts utgåva står det – ordagrant:

    ”JONATHAN STRANGE
    &
    Mr NORRELL
    av
    Susanna Clarke

    Norstedts”

    Så boken marknadsförs alltså i genren ”Nordstedts”.

    Som alla vet är ”Norstedts” beteckningen på genren ”böcker som svenska litteraturkritiker läser” — i motsats till, säg, genren ”mysrysare”.
    ;-P

  5. I en tidigare artikel har en förläggare på Nordstedts sagt att de inte marknadsför den som fantasy och att om de hade hade kunnat marknadsföra den som mainstream så hade de valt att inte ge ut den. Hårda bud.

  6. Magnus Erikssons recension handlar ju mer om vad i boken som inte är som han trodde/anser att det skulle vara än om själva romanen. Kunde han inte skrivit om Jonathan Strange & Mr Norrell istället?

    //JJ

  7. Om vi utgår från att den anonyme kommentatorn med ”hade hade” menar ”inte hade” så är väl problemet att Norstedts har mörkat med att boken är fantasy. Om man sedan sätter en fantasybok i händerna på någon som arbetar efter den estetiska modellen att fantasy definitionsmässigt är dålig litteratur, eftersom den explicit inte handlar om vår värld, är väl Erikssons kommentarer motiverade. Skurken är Norstedts, verkar det som.

  8. Aha! Så de nedriga mörkmännen på Norstedts LURADE den oskuldsfulle Magnus Eriksson att läsa en fantasyroman!
    Erikssons besvikna recension måste vara berättigad, ty man bedrar inte ostraffat en kritiker. Här trodde han att boken var magisk realism eller annan RIKTIG litteratur, och så kommer Norstedts och smyger tocken där ”fantasy” under näsan på honom.
    (*SARKASM*)

    Suck.

  9. Läste nyligen Clarkes bok och tyckte storyn var mycket spännande, så spännande att jag hoppade över en hel del text här och där för att få veta hur det gick. Så den är egentligen litet för lång och utförlig för att jag ska gilla den så där helhjärtat som jag gillar exempelvis Ursula LeGuin. Kritiken från dagstidningarna är dock väl orättvis tycker jag, de ser inte bokens fördelar som trots allt är många.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: