Förlagsnyheter

Det märks att Small Press-fenomenet har rotat sig på svensk jord. Från Wela Förlag har just Cecilia Wennerströms Sagan om Rand III: Demonen på Ard utkommit, och senare i år ger förlaget ut bland annat A. R. Yngves novellsamling The Face in the Door som e-bok via eLib.se – se tidigare notis om samlingen – samt Yngves Terra Hexa 2.

Från Ordbilder kommer i augusti Eiko Kadonos prisbelönta ungdomsfantasy Kikis Expressbud samt i september Richard Morgans kritikerhyllade Altered Carbon, på svenska 7-11 Celsius.

Kent Björnssons ambitiösa hobbyförlag Schakt har precis kommit med sin andra novellantologi, denna gång på skräcktema: Skrämmande skogar och andra osunda platser. Den tredje antologin, Kosmiskt kaos och andra katastrofer kommer senare i år, och planerna på den fjärde är långt framskridna. Tankar finns sedan på en hel rad antologier, med arbetsnamnen I Cthulhus krypta och andra kataraktiska krypin samt Vådliga vatten och farliga farkoster först i raden.

Schakt är ett mycket intressant projekt. Björnsson och hans medarbetare utnyttjar det faktum att den kommersiella marknaden för noveller är usel samtidigt som det finns ett antal ganska duktiga amatörförfattare som gärna överlåter publiceringsrättigheter gratis i utbyte mot att faktiskt bli publicerade i tryck efter att ha klarat en tämligen professionell kvalitetsgranskning. (De två hittills publicerade antologierna har fått goda omdömen av krävande läsare.) Genom att allt arbete utförs ideellt kan också priset hållas nere. Det hela är ett synnerligen professionellt företag, drivet helt på ideell basis.

Är då den här blomstrande Small Press-marknaden av godo eller av ondo för svensk fantastik? Det är svårt att säga. John-Henri Holmberg driver sedan länge tesen att alla amatörer (i positiv bemärkelse) som under åren har givit ut sf i Sverige har fått de stora förlagen att dra öronen åt sig, och Jerry Määttä avvisar inte tesen i sin kommande doktorsavhandling om svensk sf-utgivning; men samtidigt så ger de stora förlagen knappt ut någon sf, så det är lite damned if you do and damned if you don’t över det.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

11 svar

  1. Citat:
    ”John-Henri Holmberg driver sedan länge tesen att alla amatörer (i positiv bemärkelse) som under åren har givit ut sf i Sverige har fått de stora förlagen att dra öronen åt sig” (…)

    Utveckla gärna det resonemanget, för jag har lite svårt att begripa det…

    Ska jag tolka det så som att det är småförlagens fel att de stora förlagen inte gjort den mentala ekvationen

    Svenska småförlag ger ut SF==>Det finns ett gräsrotsintresse för genren i Sverige==>Stora förlag kan också ge ut SF med vinst, för de har marknadsförings- och distributions-resurserna

    Rådde det inte exakt samma brist på tankeverksamhet, fast om fantasygenrens potential, före Harry Potter-böckerna…?

    *stor suck*
    ”What’s wrong with this picture?”

  2. En annan sak är att ”trycket” att ge ut fantastisk litteratur med jämna mellanrum blir SÅ stort, att till och med svenska mainstream-förlag ger ut en och annan sådan roman. Och de blir uppmärksammade.

    Exempel:
    -Harry Martinssons ANIARA (1950-talet)
    -Per Wahlöös MORDET PÅ 31:A VÅNINGEN och STÅLSPRÅNGET (1960-talet)
    -Kenneth Ahls SLUTSTATIONEN och P.C.Jersilds EFTER FLODEN (1980-talet)
    -Carl-Johan Wallgrens DEN VIDUNDERLIGA KÄRLEKENS HISTORIA (1990-talet)
    -Mikael Niemis SVÅLHÅLET (2000-talet)

    Så att påstå att de stora svenska förlagen inte KAN ge ut science fiction är helt enkelt osant.

    När en svensk författare som redan definierats som ”mainstream” skriver en SF-roman, har han relativt goda möjligheter att få den utgiven på ett större förlag.

    Så jag köper helt enkelt inte den officiella mytologin, OK? Det handlar inte om att ge ut ”någon” SF/Fantasy i Sverige, utan att ge ut ännu mer SF/Fantasy.

  3. Jag börjar nästan tro att de stora förlagen satsar slentrianmässigt och på fel personer. De lyckas hyggligt för det mesta, men frågan är väl om de gör det för att de satsat på rätt bok eller för att de är bra på att marknadsföra sina författare.

  4. När det gäller t.ex. Wela Förlag och de svenska titlarna där så vet jag att i flera fall lektörerna varit mycket positiva men sedan säger marknadsavdelningen: stopp, svensk SF/fantasy säljer inte. Och på sätt och vis har de ju rätt, böckerna är långt ifrån lättsålda. Det finns enormt många anledningar till det: följa-john-mentaliteten är bara en.
    Själv är jag utomordentligt stolt över att ge ut bra svenska författare som råkommersialismen ratat.

  5. De mest populära svenska fantasy-böckerna skrevs av två författare som redan blivit definierade som ”mainstream”… och följaktligen inte behövde bekymra sig över att bli ”stämplade” som författare i Den Där Vulgära Genren:

    1. Selma Lagerlöf (Nils Holgerssons Underbara Resa)

    2. Astrid Lindgren (Bröderna Lejonhjärta, Mio Min Mio, Ronja Rövardotter, etc. etc.)

    Selma Lagerlöf! Harry Martinsson! Nobelpristagare i litteratur, som ibland ”slummade” med SF och fantasy. Men säg det för allt i världen inte till De Aderton…

  6. Det har alltid varit så att de stora förlagen enbart satsar på säkra kort, det vill säga sådant som sålde året innan. Men så helt plötsligt är det något förlag som satsar på en nyskapande författare som säljer som smör och vips så hakar alla förlagen på den trenden i två, tre år.

    Intressant i sammanhanget är att många av förlagen tror att deckargenren tillfälligt är uttjatad, och börjar spekulera i vilken nästa stora genre blir (det har snackats om att samtidsskräck kan bli en genre att räkna med, en annan spekulation säger historiska skönlitterära romaner…vi får väl se, men det ska i alla fall bli skönt att slippa se Liza Marklund).

    Men herr Holmberg är hursomhelst ute och cyklar…

  7. Äh, Holmberg är bara efter sin tid och ställer sig främmande inför den förlagsexplosion som inträffat som följd av datorutvecklingen.

    Det har ö.h.t. vuxit upp en massa småförlag, och den generella uppfattningen bland kulturnissar är snarare att det är svenska småförlag som numera står för kvalitetsutgivningen.

    Varför tänka i bara ekonomiska termer? En bok som hamnar på bestsellerlistorna är inte mer värd än andra, och får ändå ofta en hyfsad läsarskara.

  8. Snarare: ”… som ändå ofta får en god skara läsare.”

  9. Nja, John-Henris tes eller snarare spekulation, för han gjorde inte anspråk på att vara särskilt säker, handlar om situationen på 70- och 80-talen då tydligen de stora förlagen lät bli att satsa på sf eftersom specialförlagen mättade vad som egentligen aldrig var någon särskilt stor eller lysande marknad. Men den som vill veta om jag gör John-Henris resonemang rättvisa får nog fråga honom själv.

  10. Tack för förtydligandet, Johan…

    Jag förstår nu bättre vad Holmberg kan ha menat, men det resonemanget tycks liksom höra till en annan tid: F.I. (Före Internet).

    I vilket fall efterlyser jag en offentlig och ännu mer djuplodande debatt om detta intressanta ämne: Varför är de stora svenska förlagen skeptiska till genrelitteratur, och är någon förändring i sikte?

    Och spelar svenska kulturnissar (bra ord, det där) fortfarande an aktiv roll i ”anti-SF”-strömningarna i svenskt kulturliv? Jag märkte att SF-hatet var utbrett hos kulturnissarna så sent som på 1980-talet…

  11. Vaddå skeptiska till genrelitteratur? Vad anser du fantasy, deckare, historiska romaner osv osv vara?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: