Peder Carlsson död

Inge Larsson meddelar att den lundensiske sf-fanen, författaren och översättaren Peder Carlsson har avlidit. Han var född 1945.

Peder var storebror till författaren Bodil Mårtensson och därigenom alltså också ex-svåger till sf-författaren Bertil Mårtensson. Inom sf-fandom var Peder mest aktiv på 1970-talet, och han skrev romanerna Syns, syns inte (1976), Enhörning på té (1979) samt Lastdjuret (1982, tillsammans med Dan Glimne). Hans huvudsyssla var översättarens, han översatte bl.a. Alexander McCall Smith, Dean R. Koontz och Tom Clancy till svenska.

2 svar

  1. När Leif Andersson tagit initiativ till att bilda en sf-förening i Lund 1966, satte han upp små posters om det. En dag ringde han till mig och jag kan fortfarande höra honom entusiastiskt berätta att han fått kontakt med en mycket lovande ny fan, Peder Carlsson, som var ”både intelligent och kunnig”. Peder hade sett en av Leifs små posters och därmed bevisades ännu en gång att slaget av en fjärilsvinge kan påverka mångas liv. Leif sammanförde oss, kort sagt, och jag inbjöds till ett studentrum hos en äldre dam, där Peder visade mig noveller, texter och teckningar. När jag flyttat till Lund och vi båda hade studentbostad i närheten umgicks vi flitigt, både privat och inom LF3 som föreningen döpts till. Vi lyssnade på musik och diskuterade sf och livet. Bland annat blev Peder en starkt bidragande orsak till att jag kom att läsa filosofi, vilket han redan hade två betyg i, sedermera tre. Följande år läste han in inte mindre än två kompletta fil kand, med ämnen som filosofi, etnologi, musikvetenskap och matematik, 3 betyg som det hette då. Men framför allt blev han en eldsjäl bakom de kongresser som lundafandom arrangerade med början Con69 samt två till på sjuttiotalet. Dessutom gjorde han runt 1972 en av SF-Forums absolut bästa årgångar. En hel del material från den, inklusive av Peder själv, finns med i det specialjubileumsnr som utgavs i höstas, och som jag vet gladde Peder mycket i hans sjuksäng. Peder blev också en globetrotter. Utöver sina böcker och översättningar hade han redan under sjuttiotalet blivit en populär reseledare som rörde sig världen över. Hans encyklopediska kunnighet och charm gav honom en lång rad specialuppdrag med utvalda grupper av amerikaner. Han blev också en av de få svenskar som träffat Philip K Dick, inte så lång tid innan denne dog om jag minns rätt. Det var också som reseledare han först träffade sin blivande hustru Kelly Sue. Trots sin sjukdom gjorde Peder ytterligare resor förra sommaren och arbetade in i det sista med översättningar och bokdesign – han var bland mycket annat också expert på Pagemaker och Indesign och de böcker han översatte formgav och typsatte han själv. På senare tid såg han fram emot en lite lugnare tillvaro med sina två döttrar och sin hustru. Det finns mycket mer att säga, utöver att rekommendera hans böcker, och varför inte den serie noveller han publicerade i SF-Forum runt 1970. Peder var, för alla som kände honom, och vi var många, en mycket speciell människa i ordets bästa och mest karismatiska mening. Han fanns dessutom alltid där. Att han inte gör det längre är oerhört svårt att förstå.

  2. När jag häromkvällen fick veta att Peder plötsligt gått bort blev jag så chockad och ledsen att det var nästan förlamande. Jag satte uppe hela natten och e-postade med John-Henri. Vi pratade om Peder i en lång rad långa e-brev. I timmar och timmar.

    Peder kom att bli en mycket god vän under de senaste dryga tjugo åren. Vi har alltid bott i olika städer och ibland i olika länder (jag i Grekland, Peder ett tag i USA), så vi kunde inte träffas annat än mycket mer sporadiskt än någon av oss skulle ha velat. Men vi ägnade oss åt maratonlånga, nattliga telefonsamtal innan Peder gifte sig och fick barn (och därefter fick Kelly Sue komma och säga åt honom att lägga på någon gång i alla fall, eftersom hon visste att vi i princip aldrig slutade prata när vi väl hade satt igång, fast då var samtalen på kvälls- i stället för nattetid).

    Peder och jag arbetade också tillsammans. Han granskade förträffligt en lång rad av mina översättningar och ställde upp och formgav de böcker av paret F. Scott och Zelda Fitzgerald jag utgav på mitt förlag Fantasia Bokförlag.

    Som Bertil talar om var Peder en mycket kunnig och bildad människa och han kunde underhållande redogöra för de mest förbluffande ämnen och ting. Hans begåvning som författare och skribent är så uppenbar för alla som läser det han skrev att man inte behöver säga mer om den än så.

    När någon har gått bort brukar ofta hyllningarna, somliga av dem överdrivna och inte alltid sanningsenliga, hagla. I Peders fall behöver jag inte överdriva eller skarva det minsta för att säga att han var en av de snällaste människor jag någonsin träffat, för det var han. Snäll är just ordet, det som bäst träffar, tycker jag. Jag, som har ett mycket häftigt humör, råkade bara i dispyt med Peder en enda gång under alla de dryga tjugo åren, och det saken gällde då var ett enda ord i en översättning. Och den dispyten var som alla förstår en ren bagatell. Peder lät förresten mig få rätt.

    Jag är inte säker på att det var lätt för alla att komma Peder inpå livet, men för dem av oss som kunde räkna oss till hans goda vänner var han mycket öppenhjärtig.

    Det här är mycket svårt att få grepp om för mig. Att Peder är borta alltså. Det är förstås ofta så när någon gått bort, det är inte ovanligt, men det gör ju aldrig saken enklare.

    Kör hårt,
    Bellis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: